Här lägger vi då och då upp era egna berättelser. Några av dem har under åren varit med i podden, medan andra historier är helt okända för den breda allmänheten.
Har du upplevt något märkligt som du vill berätta? Skriv till oss på historierfranhalsingland@gmail.com
“En aprilkväll för några år sedan så körde jag hem från jobbet. Strax bakom skylten som står placerad vid nerfarten till Holm, ser jag en kvinna i diket. Kvinnan “svävar” med armarna fram och tillbaka, och hennes ansikte är riktat rakt framåt. Min första tanke var att det rörde sig om någon form av berusad människa. När jag saktar in och tittar närmare på henne så ser jag att kvinnan är klädd i en mörk huvudbonad och en ljus, gammaldags jacka. När jag ser på hennes ansikte så är det alldeles kritvitt. Jag ser direkt att hon är från en annan tidsepok. Jag blir illa till mods och kör fort därifrån. Jag blev skärrad av händelsen och tänker fortfarande på vad som hände när jag åker förbi. Jag har sedan pratat med andra i trakten som menar att det kanske var “Anna i Holm” jag såg.”
Inskickad av en man som säger sig ha sett självaste ”Holm-Anna” när han en kväll körde förbi mytomspunna Holm i Harmånger.
Sommaren 2018, inför en berättarkväll på Karlsgården i Järvsö, bad vi Järvsöbor att skicka in egna upplevelser från området. Ett tiotal olika spökupplevelser inkom, och en av dessa skickade in av Birgitta Gustafsson. Hon berättade om en händelse som hon och hennes dotter varit med om.
”Sommaren 1989 jobbar Madeleine och hennes mamma Birgitta Gustafsson som guider på Karlsgården. Tidigt en juniförmiddag går Madeleine tillsammans med en vän ner till gården. Visserligen är hon ledig men de har bestämt sig för att tillbringa förmiddagen i gräset på tunet till gården. De båda trettonåringarna sätter sig ner och njuter av den värmande solens sken samtidigt som de blickar ut över gården. Plötsligt hajar Madeleine till. Det verkar som att någon sitter inne i herrstugan. Genom fönstret i matsalen ser hon tydligt en kvinnogestalt. Märkligt tänker hon då dörren borde vara låst. Men kanske är det ändå en förvirrad turist som på något sätt ändå har lyckats leta sig in? Madeleine ser sig sökandes omkring för att få ett svar på frågan. Plötsligt utbrister hennes kamrat:
– Det är folk där inne! Men hur han den gamla tanten tagit sig in?
De hinner dock inte undersöka saken närmare. Den stilla sommardagen avbryts av att telefonen i personalrummet ringer och med ens försvinner den grå gestalten. Madeleine går in och svarar. Det är mamma Birgitta som ringer. Madeleine berättar för henne vad som precis har hänt men Birgitta blir inte alls förvånad. Det är varken första eller sista gången det händer.”
Inför ett antal berättarkvällar på Voxnabruks herrgård våren 2019 bad vi byborna i Voxnabruk att skicka in historier till oss. Gensvaret var enormt. Här kommer en av alla inskickade upplevelser:
”En kväll i slutet av åttiotalet jobbade en kvinna i köket. Tidigare under kvällen hade det varit en större tillställning men nu var hon helt ensam kvar på herrgården då hennes kollega hade gått ut på ett ärende. Plötsligt fick hon höra barngråt från andra våningen. Samtidigt steg ett sorl av röster, som om flera människor skulle vara samlade, en våning upp. Steg och skratt blandades med glas-klirr. Då kvinnan förstod att det hon hörde inte var av denna värld blev hon livrädd. När hennes kollega fann henne satt hon gråtandes i ett hörn. Då hade sorlet och barngråten försvunnit. Kollegan gick sedan upp för trappen till den andra våningen för att se om någon hade stannat kvar, men där fanns ingen levande själ.
Från den dagen gick den skrämda kvinnan aldrig mer ensam upp på den andra våningen.”
Spökhistorien är skriven och inskickad av den kvinna som jobbade i köket.