Vad är folktro?
Folktro kan beskrivas som allmänt förekommande föreställningar, vanligen trosföreställningar som kan handla om allt från tro på varsel och trolldom, att en människas öde är förutsett och övernaturliga väsen så som troll, vittra och spöken. I begreppet ingår även det vi brukar kalla för ”skrock”, exempelvis att lägga blommor under huvudkudden för att man ska drömma om sin blivande kärlek, undvika att gå under stegar för att drabbas av otur eller hänga ett hänglås på en bro för att få tur i kärlek. Folktro är föreställningar som ligger utanför de offeciella religionerna eller naturvetenskapen.
Ernst Eriksson, född 1876 och bosatt i Ryggskog, berättade att en kvinna som var släkt till de i ”Bortigår’n” umgicks med vittra. En gång fria en av de små till henne, en liten gubbe med röd luva. Ernst berättade också att småfolket brukade ha eldar och dansa runt dem i månskenet. Och om människor flyttade in där vittra bodde, måsta de själva flytta därifrån.
Historien är förtäljd för folklivsupptecknare Imber Nordin Grip och återfinns i folklivsarkivet i Göteborg, här något bearbetat till modernare svenska.
Den nordiska folktro vi idag känner formades under det gamla bondesamhällets diktning och berättarstruktur, där des främsta syfte var att se till att människorna gjorde rätt. Ett forma av rättsnöre kan man säga. Det mesta bygger på äldre, hedniska föreställningar som blivit uppblandade med främst kristna värderingar.
”För många år sedan upptäckte en gumma att det fanns silvermalm i skogen vid Dånbackarna. Enligt sägen ska hon en kväll, då hon gick genom skogen, fått se två silverbockar stå och stångas på den plats där gruvhålet nu är. Det var naturligtvis gruvrået som förvandlat sig och tagit form av två bockar för att visa gumman rikedomarna i berget.”
En sägen från Arbrå, Hälsingland.
Folktron kan delas in i olika genre: sagor, visor, ordspråk, folkliga traditioner, folkminnen, folkmedicin (kloka gubbar och gummor) och sägner.
