I veckans påskägg till avsnitt får vi lära oss om fettisgubbar i Alfta och Mattesgubbar i Edsbyn men också veta vad som hände de två kvinnor från Ilsbo som år 1673 dömdes till döden för häxeri. Dessutom avslöjar vi vad som krävs för att Gruvfrun i Blacksås ska visa er till bergets rikedomar. Avsnittet hittar du där poddar finns så som på Spotify samt i din podcastapp. Du kan såklart också använda dig av google för att hitta avsnittet. Nedan finner du några länkar till några av alla plattformar.
”De som först slogo sig ned eller, som man säger satte sig för i Järfsö, vore trenne Delbor. Af ett ihåligt träd gjorde de sig en farkost och rodde till den ö i älfven, på hvilken kyrkan står. Här råkade de på en järf, hvarför ön fick heta Järfsö.
De tre männen slogo sig ned på olika ställen. En af dem kom till en synnerligen lämplig plats och sade: ”Här blir jag bonde”; och byn fick därav heta Bondarf. Den andre, som fann sämre land, sade: ”Jag vågar mig ändå”; och däraf blev byn Våge. När den tredje funnit en plats, sade han: ”Här tänker jag bygga och bo”, och däraf fick byn heta Boda.”
Så länge människor har kunnat tala har platser som byar, berg, skogar, gårdar, sjöar och vattendrag fått namn. Ibland har den första benämningen aldrig fått fäste, utan fått se sig besegrad av ord som passat den breda allmänheten bättre, och ibland har namnen fått leva vidare i tusentals år och därmed fått den äran att vandra från mun till min. När människorna tillslut har glömt var namnet på den plats de bor och verkar i ursprungligen kommer ifrån, tar ofta sägnernas värld vid, och den ena efter den andra förklaringen presenteras. Ofta visar det sig vara rena falsarier men det händer att det ibland finns en gnutta sanning i den sägen som sägs förklara ”sanningen”. Ibland händer det också att sägner skapas för att retas lite med grannsocknen, för att de inte ska tro att de är bättre än alla andra.
1905 bildades Norrländska Studenters Folkbildningsförening av Theodor Hellman och Eric Festin, vilket blev en sammanslutning av norrländska studenter, vetenskapsmän, författare och konstnärer med ändamål att inom hembygden verka såväl för folkupplysningen sak i allmänhet som särskilt för en större och noggrannare kännedom om hembygden, dess natur, språk, historia och minnen. Föreningen tillhörde Norrlands nation men allt skedde i samarbete med Gästrike-Hälsinge nation, den då andra norrländska nationen i Uppsala. Norrländska Studenters Folkbildningsförenings medlemmar reste runt och höll hembygdskurser och föreläsningar, och blev bland annat en viktig orsak till grundandet av många lokala hembygdsföreningar i Norrland. Föreningen startade även utgivningen av en småskriftserie i skilda ämnen, oftast med norrlandsanknytning, som utgavs under åren 1906–1928. 1914 uppgick organisationen i Föreningen för norrländsk hembygdsforskning, och lämnade därmed Norrlands nation.
Adjunt Johan Nordlander från Stockholm hade i slutet av 1800 talet rest runt i Norrland och samlat på sig vad han kallade för Norrlands äldsta sägner, där flera av dessa berättelser förklarar varifrån en ort eller plats fått sitt namn, varav några av dessa utspelar sig i Hälsingland.