Ända sedan jag var mycket liten har jag fascinerats av den svenska sägenfloran med alla dess väsen. När andra läste klassiker som ”Ronja Rövardotter” och ”Barnen i Bullerbyn” av Astrid Lindgren föredrog jag böcker som ”Svenska folksägner” av etnolog Bengt af Klintberg och ”Trollguld” av folklivsforskare Ebbe Schön. Till en början förstod jag nog inte allt, men jag slukade varje ord. Med berättelserna föddes en enorm kärlek till folktrons värld med alla dess riter, magi och väsen men också en enorm respekt för naturen och allt som finns och frodas där.
Detta är något jag av hela mitt hjärta också vill att mina barn ska få uppleva, om än på deras egna sätt. Därför har vi idag infört något i familjen som vi hoppas kommer att bli något av en tradition – ”Trollens julafton”.
Till skillnad mot sagans groteska varelser är trollen i folktron betydligt vänligare och när jag jobbar med barn om väsen brukar jag utgå från tesen ”Om man ger gott, får man också gott tillbaka”. Det gäller de flesta väsen, med få undantag som exempelvis Djävulen, såklart även för trollen.
Så idag har ”trollen” tackat barnen för att de inte slänger skräp i naturen och är snälla mot djuren genom att tända en eld vid skogsbrynet, marschaller längs stigen dit samt lämnat några paket till dem. För att bygga upp stämningen började vi med att berätta lite om trollen samtidigt som barnen klädde på sig. Sedan gick vi i led till elden för att fortsätta berättandet innan barnen förväntansfulla och upprymda fick leta upp julklapparna. Föräldrarna fick nöja sig med kaffe. Det kändes som en lyckad tillställning och jag hoppas att vi kan göra samma sak igen nästa år.
Ha en fin jul allesammans!
/ Robert Fors
Historiker och historieberättare